Årets utmaning!

Häromdagen råkade jag impulsshoppa fröer på Granngården och kom hem med de här två; Ramslök och Svartrot.

Jag har inte den blekaste aning om hur man odlar någon av dem, men är rätt nyfiken! Ramslök ser man ju i var och varannan restaurangmeny nu för tiden och svartrot ska tydligen vara en riktig delikatess…

Nåväl, förra året var det majs. I år blir det de här två som får bli årets försöksväxter! 🙂

Skillnad på spenat och spenat…

Det är inte bara den förodlade sallaten som har fått komma ut på friland, även spenaten är nu utflyttad i en alldeles egen pallkrage, än så länge täckt med dubbla lager fiberduk. Pallkragen ska  så småningom fyllas med majs och kanske lite bönor är det tänkt, men än dröjer det länge tills de två värmeälskarna behagar stå ut med nattemperaturerna utomhus. Tills dess tänker jag fylla bädden med spenat och äta tills det sprutar ur öronen på mig! Alternativt tills jag får muskler i stil med Karl -Alfreds… 😉
Hur som helst, när jag ändå satt där på huk i kökslandet och planterade så passade jag på att tjuvkika lite i kallbänken intill där jag också sått spenat, och sen jämförde jag dessa med spenat som jag sått på friland.

På friland (dock under ett tunt lager fiberduk) sticker små söta groddplantor upp sina långa smala hjärtblad..Spenaten i kallbänken däremot stoltserar redan med första paret karaktärsblad!
Längst har såklart de förodlade (inne i kallväxthuset) kommit, här är redan andra omgången karaktärsblad på god väg…

Så stor skillnad gör alltså odlingsplatsen! Alla tre sådderna är gjorda ungefär samtidigt (ge och ta nån dag) och ändå skiljer det så mycket; ungefär ett bladpar mellan varje grupp…

Till nästa år blir planen helt klart att förodla mycket mer spenat inne i växthuset tidigt på säsongen!

Planterar ut sallat på friland!

Idag sken solen och fågelkvittret fyllde luften, vilken härlig dag att få pyssla i landet! Jag har hunnit plantera ut mina försådda huvudsallatsplantor på friland, dock under dubbla lager fiberduk än så länge… ”Maikönig” är för övrigt en sallatssort som jag varmt kan rekommendera; tidig, snabb och god!
Och några tussar med förodlad ruccola/senapskål följde också med ner i samma bädd. Ruccola är ett måste i min köksträdgård!

Kampen mot mördarsniglarna…

Jag skulle kanske inte direkt säga att jag längtar efter att mördarsniglarna ska vakna efter sin vinterdvala, men i år känner jag att jag är rätt väl rustad i kampen mot dem!

Ett par förpackningar med för sniglarna livsfarliga men välsmakande järnfosfatpellets står i förrådet, redo att spridas där och när det behövs, samt att de mest begärliga plantorna (sallads-, kål-, bön- och gurkplantor) kommer att förodlas och skyddas med specialinsatser när de planteras ut. Men det jag ser fram emot mest av allt är att få prova nya Slugmaster som följde med mig hem från trädgårdsmässan Vår Trädgård i Malmö för en knapp månad sen..Jag fick förmånen att prova den på mässan (på ostbågar i och för sig, men tekniken är ju densamma) och den verkar så himla smidig! Kolla bara in filmen här.

Det kommer gå snabbt att rensa gräsmattan från eländessniglarna i år och jag slipper gå dubbelvikt för att samla in dem. Dessutom ska de enligt uppgift dö rätt snabbt av att bli spetsade så man behöver inte vidta särskilda  åtgärder för att avliva dem, bara att klicka loss dem från Slugmastern med ett enkelt knapptryck och sen slänga dem på lämpligt ställe.. Det ska nästan bli lite kul att få jaga sniglar i år! 🙂

Tips på utsäde till jordärtskockor!

Om du liksom många andra vill prova på att odla jordärtskockor så behöver du utsäde; rotknölar som man sätter ner i jorden likt potatis ungefär. Har du då ingen god vän eller granne som redan odlar jordärtskockor och kan förse dig med knölar är du hänvisad till plantskolornas utsäde, oftast hutlöst dyra eller vad sägs om 39 kr/knöl för en planta i kruka eller över 200 kr för tio lösa knölar?

Om du nu inte gör som jag gjorde häromdagen vill säga…
I mataffärens grönsaksdisk hittade jag ekologiska svenskodlade jordärtskockor, 15 kr för 15 knölar (500g). Visst, du har kanske ingen aning om vad det är för sort, men de är odlade i Sverige under ekologiska förhållanden. Alltså borde de fungera alldeles utmärkt i en hemträdgård som min tänker jag!Och eftersom min plan var att plantera dem, letade jag reda på en påse knölar som redan hade fått små ”ögon”, skottanlag där stjälkar, blad och rötter kommer växa ut så småningom!

Nu är de tillfälligt planterade i pluggbrätten ute i växthuset tills jag kommer på vart de ska få växa i år! 🙂

Kampen om morötterna…

Förra året såg majoriteten av mina morötter ut så här; små och fulla med gångar som morotsflugans larver glatt mumsat i sig.Rätt trist när man är sugen på söta och krispiga vårprimörer…

I år har jag likt Sickan i Jönssonligan en plan för att förhindra att det här händer igen. Eller en plan, jag har faktiskt tre!! 🙂

Det första jag gjorde när jag upptäckte mina massakrerade morötter förra sommaren var att ta reda på så mycket jag bara kunde om morotsflugan och dess larver, know your enemy. En snabb googling visade sig att morotsflugan flyger dåligt, har bra luktsinne, gillar bar jord och att det finns morotssorter som inte är så lockande för den. Dessutom visade det sig att det gamla knepet att samodla lök och morötter för att förvilla lök- och morotsflugor mest verkar vara en myt…

Näväl, mina planer att överlista fienden ser ut så här:

Plan 1 – täckning med fiberduk.

I en pallkrage tänker jag så mina favoritmorotssorter som jag bara inte kan vara utan; Nantes (tidig), Harlekin (roliga färger) och Sugarsnax (fantastiskt spröd och god!) och täcka noga med fiberduk från tidig sådd tills allt är skördat. För vem kan klara sig en hel sommar utan en morotsregnbåge?

Plan 2 – Resistenta sorter.

Impecta har två av dessa sorter i sitt sortiment, Resistafly F1 och Flyaway F1.SavedPicture-2016314134810.jpgJag köpte bägge sorterna direkt! Dessa tänker jag odla på friland utan fiberduk men med ett rejält lager gräsklipp som marktäckning för att eliminera ytorna med bar jord intill plantorna.

Plan 3- att odla högt upp.

Pga sin kassa flygförmåga flyger morotsflugorna tydligen sällan högre än en halvmeter upp i luften. Detta tänker jag utnyttja och så morötter i mjölkkartonger fyllda med finsållad och porös kompostjord likt dottern gjorde förra året.Hennes morötter klarade sig faktiskt utan angrepp! Däremot var de ganska små och torra när vi drog upp dem, men det beror nog mest på att hon glömde vattna dem och att jag absolut inte fick hjälpa henne att göra det.. Så nu har jag sparat mjölkkartonger i en månad och fått ihop en plastback full som jag tänker ställa en bit upp så att de små flygfäna inte orkar ta sig dit!

That’s it! Där har ni mina (inte längre så) hemliga vapen i kampen om morötterna… Nu håller jag bara tummarna för att nåt av sätten att odla morötter ska funka så jag får chansen att njuta av ljuvligt söta och krispigt spröda nyskördade morötter i sommar!